Lärdomar från Gift vid första ögonkastet
Fredric Bohm är känd som psykologen från Gift vid första ögonkastet. Han tycker att fler psykologer behöver sätta ett större fokus på relationer.
– Det är en fråga som vi som yrkeskår har försummat rätt länge, säger han.
Psykologen Fredric Bohm har gjort sig känd som en av psykologerna i SVT-programmet Gift vid första ögonkastet. Han träffar personer med olika typer av relationsproblem, något som han menar att alla psykologer gör och bör ta på allvar.
– Vi är överens om att ett starkt nätverk med nära relationer skyddar mot psykisk ohälsa, så då måste vi erkänna att det motsatta också gäller. Det finns forskning som visar att brist på relationer är en vanlig orsak till depression. Men många som är vana att ställa diagnoser ser relationer som ett litet problem, säger han.
”Vi är överens om att ett starkt nätverk med nära relationer skyddar mot psykisk ohälsa.”
Stor livsfråga
Fredric Bohm önskar att relationsfrågor uppmärksammades mer även i forskning.
– Tittar man utifrån ett livskvalitetperspektiv så är relationer jätteviktiga. Tyvärr finns det relativt lite forskning om det här trots att det är en stor livsfråga. Psykologer har länge inte varit intresserade av området, men i väntan på nya bra metoder så tror jag att man kan guida klienterna rätt långt med MI: hur har du det idag, hur skulle du vilja ha det, vad har du gjort för att ta dig dit. Personen kanske inte har gjort något eller gjort kontraproduktiva saker.
Det viktigaste är att identifiera och bryta mönster.
– Ett problem i tv-programmet är att vi bara kan gå på det folk säger, det gör att den största felkällan vi har är att vi får oriktiga uppgifter. Människor är vana vid att beskriva sig själva på ett visst sätt och det är som om med alla samtal, det är svårt att komma till en korrekt beskrivning av verkligheten, säger Fredric Bohm.
Ond cirkel
I dagens era av dejtingappar sätter många upp en skadlig fasad, menar han.
– Man svajpar, dejtar, berättar sedan för den andre att ”du är inte tillräckligt bra för mig”, man blir avvisad gång på gång. Är man rimligt empatisk så kommer det att skada ens självkänsla. Och får man ångest vill man inte uppleva det igen. Så nästa gång man är på dejt är man lite mindre genuin och lite mer putsad. Men vi människor är vandrande bullshitdetektorer så det kommer att märkas och sannolikheten att bli avvisad ökar. Då putsar man till sin person ännu mer, och så är man inne i en ond cirkel som är svår att bryta.
