Krigsrelaterade trauman

Krigets plats i terapirummet

Publicerad 14 juni 2022
Text: Adrianna Pavlica Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

En del av de som följer nyhetsrapporteringen kring Ukraina bär redan själva på krigsrelaterade trauman, som nu rivs upp.
– För vissa blir det förändrade världsläget en anledning till att söka hjälp för sina egna, tidigare svåra upplevelser, säger Isabel Petrini, psykolog vid Röda Korset.

Isabel Petrini, psykolog på Röda Korset. Foto: Stefan Bladh

Isabel Petrini arbetar på Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, och har bland annat skrivit boken ”Krig, tortyr och flykt”. Hon har många patienter som påverkas av rapporteringen från Ukraina.
– Det kan vara så att man flytt från ett krig som är geografiskt långt bort, ett afrikanskt land till exempel. Man har rest långt för att ta sig till tryggheten, så vad händer nu när man kan uppleva att det finns ett hot mot Sverige? Dessutom kan filmklippen och bilderna i media trigga egna minnen som man bär med sig från krig, säger Isabel Petrini.

Är rakt på
Det som händer i Ukraina kan bli en ingång till att tala om och bearbeta trauman.
– När kriget i Syrien bröt ut fick jag patienter som hade burit omkring på sina minnen och trauman sedan kriget på Balkan. Det är bra att människor söker hjälp, men det är svårt att se när personer har gått i 30 år med sina lidanden, och kanske snurrat runt i den somatiska vården utan att någon insett vad för slags hjälp som behövs, säger Isabel Petrini.
Hur ska man då tala med sina patienter om det som sker i Ukraina?
– Jag är nog ganska rakt på: jag säger till exempel att sedan vi sågs sist har det varit mycket rapportering kring kriget, hur förhåller du dig till det, vad väcker det i dig? Blir det för stort eller för mycket brukar patienten kommunicera det, men det är också många som tar upp Ukraina själva som första punkt.

”Filmklippen och bilderna i media kan trigga egna minnen som man bär med sig från krig.”

Kontrollförlust
Isabel Petrini poängterar att det är viktigt att se att lösningen inte är att försöka ge patienten en garanti om trygghet, utan hjälpa denne att förhålla sig till att vi inte kan vara säkra på något. Ett nyckelord som också är viktigt att ha med sig i samtalet är kontrollförlust.
– Den här typen av nya situationer kan väcka samma känsla av kontrollförlust som associeras till ett trauma. Alla är känsliga för kontrollförlust, men den kan vara väldigt stark när man tidigare blivit utsatt för våld, hot om våld eller traumatiska förluster. Ha det i bakhuvudet och se om du kan öka den andres upplevelse av kontroll i mötet, säger Isabel Petrini.