Det mänskliga lidandet – friskt eller sjukt?
Sjukskrivningar kopplade till psykisk ohälsa har ökat med över 600 procent under 2000-talet. Hur kan det komma sig? Kritiker menar att vi har patologiserat det mänskliga lidandet.
Siffror från Socialstyrelsen visar att sjukskrivningar kopplade till psykisk ohälsa ökade med över 600 procent mellan 2001 och 2017. Många psykologer arbetar idag med att behandla patienter med en diagnos, och hur vi använder oss av diagnoser debatteras allt oftare. Kritiker menar att det inte längre finns utrymme för det naturliga mänskliga lidandet.
– Människor har inte rätt att vara olyckliga. Men i en existentiell och psykoanalytisk mening är människan en lidande varelse, och att föreställa sig ett liv utan att man på något sätt möter ett lidande, det är väldigt märkligt. Men vi lever i en tid då alla former av psykiskt lidande på något sätt sjukdomsförklaras, säger Peter Jansson, psykoanalytiker och författare.
”Stigmatiserar människan”
Som exempel tar han upp att DSM-5 slagit fast att den som mår dåligt mer än två veckor efter en anhörigs död ska ha behandling.
– Det förstår en lekman att det är komplett galet. Det står inte i förbindelse med livets realitet. Ett sorgearbete efter död eller trauma eller separation är en process som kan ta flera år utan att vara onormalt. Man stigmatiserar människan på det viset och det är väldigt otäckt och skrämmande.
Peter Jansson menar att vårt språkbruk, och att vi pratar mer öppet om psykisk ohälsa, påverkar.
– Det som är obehagligt är att det är ett tomt tal, det saknas ett allvar. Man använder diagnoser som slasktrattar. Människor rör sig med uttryck som ”jag har nog ADHD” och det är helt tomma ord. Diagnoserna har fått en social och ekonomisk status där man helt har alienerat sig från det mänskliga. Ingen förstår vad det innebär att säga att man har asperger eller bipolär, det är inte förbundet till ett symboliskt tal. Det är otäckt. Det skapas en form av imaginär trygghet som förhindrar allt psykologiskt förändringsarbete.
Kundbegreppet problematiskt
Att fler mår sämre, diagnoser eller ej, är dock tydligt enligt Peter Jansson. Han ser olika förklaringar.
– Människor har det bättre än någonsin materiellt sett, men i existentiell psykologisk mening är det absolut inte så. Det är framför allt tydligt när det gäller ungdomar. Många skulle dela uppfattningen att vi lever i ett samhälle som blivit mer och mer narcissistiskt och att man kan spåra förändringarna dit. Dessutom har vi kärnfamiljens upplösning, vilket har konsekvenser på olika sätt. Det går inte att komma ifrån.
Åsa Kadowaki är läkare och KBT-terapeut. Enligt henne söker många sjukvård för sådant som belastar dem och att de ofta önskar lösa olika utmaningar med att bli sjukskrivna.
– Vi har förstört vården med kundbegreppet, och tanken om att patienten är expert på sig själv. När kunden beställer en sjukskrivning och får ett nej väcks det missnöje, men det handlar inte alltid om ohälsa utan om att vi inte klarar av livet såsom det är, säger hon.
Undvikande vanligt
Psykisk ohälsa är enligt Åsa Kadowaki ett begrepp som blandar ihop mående med sjukdom.
– Det helt centrala är att psykisk ohälsa är en etikett som inte är hjälpsam, för den blandar ihop psykiatrisk problematik med autonomibegränsning, som psykoser till exempel, med tillstånd där man inte vet vad man ska göra i framtiden. Man ligger kvar i sängen och överkonsumerar Netflix och är nedstämd för att man inte vet vad meningen med livet är – det är något helt annat än att vara allvarligt psykiskt sjuk.
Enligt Åsa Kadowaki lägger en del ansvaret på sjukvården istället för individen.
– Jag har inga lösningar på att pojkvänner har gjort slut. Det är inte en läkaruppgift. Det är ju normala känslor, som vi blivit rädda för. Att undvika har blivit en normal beteendestrategi istället för att ta ansvar och lösa situationen.
Får uppmärksamhet
Åsa Kadowaki fortsätter:
– Har du som mål att ta examen? Det kommer att vara jobbigt, för det ingår tentor. Krav är normalt men studenter mår dåligt av krav och vill att de minskar. Det är en undvikandestrategi, istället för att träna upp och hantera kraven och göra egna prioriteringar.
Baksidan av att det pratas så mycket om psykisk ohälsa är att det sker en felförstärkning, menar Åsa Kadowaki.
– Man får uppmärksamhet om man pratar om att man mår dåligt. Man får mer likes om man skriver om förskräckliga situationer än om man skriver att det är fint väder och att man varit på promenad.
