Digital behandling har stor utvecklingspotential
Även om digital psykologisk behandling har blivit vanligare och numera erbjuds i allt fler sammanhang så finns det mycket kvar att göra i arbetet med att nå ut med evidensbaserade behandlingsprogram till patienterna, samordna utvecklingen av digitala behandlingar och dela erfarenheter över regiongränserna. Det anser Sarah Vigerland, årets digitala psykolog.
– På senare år har intresset för digital psykologisk behandling ökat i många regioner. Under pandemin kom många regioner i gång med digitala behandlingsprogram, men vi ser fortfarande ett glapp mellan den behandling som är väl utvärderad och det som finns tillgängligt i reguljärvården. Det är viktigt att det som är beforskat verkligen når ut till patienterna, säger Sarah Vigerland, enhetschef för internetbehandling på BUP Stockholm och affilierad forskare vid Karolinska Institutet. Hon har de senaste tio åren arbetat med forskning och implementering av IKBT-program för barn och unga med olika psykiatriska och funktionella tillstånd.
”Självhjälpsprogram är kanske inte det som i första hand är relevant för psykiatrin.”
Möjligheter inom psykiatrin
En viktig faktor för att den internetbaserade psykologiska behandlingen ska nå ut till fler är, enligt Sarah Vigerland, effektivare vårdflöden och att psykologer som arbetar med den här typen av behandling ges möjlighet att avsätta tillräckligt med tid för alla delar av internetbehandlingsprocessen, till exempel bedömning och uppföljning.
– Många av de digitala program som hittills utvärderats passar egentligen bäst i en primärvårdskontext, men framöver bör man fortsätta utvärdera hur digital psykologisk behandling kan avlasta psykiatrin. Självhjälpsprogram är kanske inte det som i första hand är relevant för psykiatrin. Däremot kan exempelvis vissa delar av psykoedukationen samt uppföljande möten och avstämningar med patienter digitaliseras i ökad utsträckning, säger Sarah Vigerland.
Nationellt kompetenscentrum
Hon efterlyser en ökad samverkan över regiongränserna så varje enskild region inte nödvändigtvis behöver uppfinna hjulet på nytt genom att skapa egna digitala behandlingsprogram.
– En generell utmaning är hur den digitala behandlingen bör organiseras. Man bör även tillämpa mer strukturerade modeller för kontinuerlig uppföljning. Ett nationellt kompetenscentrum för digital psykologisk behandling skulle också kunna fylla en viktig funktion. Även om regionerna har olika förutsättningar för den här typen av behandling så finns det många fördelar med att dela erfarenheter, sprida goda exempel och fungerande program samt att lära av varandra på olika sätt, säger Sarah Vigerland, som även sitter i styrelsen för Svenska internetbehandlingsregistret, SibeR, som finns till för att förbättra psykologisk behandling som ges via internet.
