Existentiellt hos studenthälsan

Existentiella frågor har alltid varit relevanta för studenter, men aktualiserats i och med pandemin.
– De här frågorna berörs i många samtal, särskilt i kölvattnet av pandemin när ens tillvaro har kastats omkull. Det gäller oss alla, att det fick oss att vakna till och omvärdera saker, säger Sofia Cureau, psykolog vid studenthälsan i Uppsala.

Studenthälsan tar emot studenter som har problematik som hör till livet som student – en bred definition som kan innefatta allt från relationer till självkänsla.
– Den absolut vanligaste sökorsaken är ångest. Det kan vara prestationsångest, social ångest, generell ångest, men även handla om nedstämdhet, kris, uppskjutandeproblematik, bristande självkänsla, stress, problematisk livsstil med alkohol och sömn, säger Sofia Cureau som jobbat inom studenthälsan i Uppsala i över ett decennium. Hon är också verksamhetsledare och medicinskt ledningsansvarig, samt har en egen psykologbyrå.
Och existentiella frågor dyker nästan alltid upp i samtalen.
– Det är egentligen inget avancerat, men det är viktigt att våga ta i det. Det jag som behandlare ofta gör är att jag uppmuntrar patienter att lyfta frågorna med vänner och nära, så att samtalet fortsätter bortom mitt rum. Jag coachar dem helt enkelt till att ta upp frågorna med andra för att på det sättet integrera dessa teman i det vardagliga livet, säger Sofia Cureau.

”Många i Sverige måste gå till en psykolog för att kunna prata om de här frågorna.”

Saknas naturliga forum
Enligt henne är bristen på samtal en bidragande faktor till den psykiska ohälsan idag.
– Många i Sverige måste gå till en psykolog för att kunna prata om de här frågorna. I andra länder är de mycket mer på bordet. Kanske finns det inget forum för att prata om sådana här saker, för att vi är sekulariserade och inte går till kyrkan; för att vi inte träffas på torget, inte på puben, alla sitter framför sina skärmar. Förr fanns det mer naturliga forum. Behovet finns ju, kanske mer än någonsin, säger Sofia Cureau.

Undersöka värderingar
När en patient kommer med existentiella frågor är det viktigt att utforska dennes värderingar.
– Jag brukar fråga: vad är viktigt i livet för dig? Sedan gäller det att undersöka om värderingarna är deras egna, eller ärvda av föräldrar, eller kopierade från sociala medier. Genom att utforska det här kan individer inse att man har en handlingsfrihet, och det kokas ner till beslut och livsplaner. Har man hamnat fel på värderingsnivån kan det lätt bli snett. Man kan till exempel hamna i uppskjutandesymptom, där det inte handlar om att man är lat, utan att det känns motigt att studera eftersom man kanske går emot sitt eget hjärta och pluggar till läkare när man egentligen vill bli konstnär.