Barns känslor i fokus

Barns känslor har fått en större status och är något som fler väljer att prata om.
– Att kunna prata om känslor och ha ett språk för det är enligt forskning en jätteviktig skyddsfaktor för framtida psykisk ohälsa, säger psykologen Reyhaneh Ahangaran.

Skolpsykologen Reyhaneh Ahangaran skriver böcker där barn får möta och lära sig om känslor. Den tredje kommer i sommar och heter ”Ska det kännas så här? – och andra svåra frågor”.
– Jag jobbade länge inom barnpsykiatrin och märkte att det fanns ett tomrum, jag hade inget att hänvisa mina yngre patienter till. Ungdomar har ofta mycket information på nätet, men det saknades lästips för barn på låg- och mellanstadiet. Jag började skriva ihop eget material till dem och till slut blev det böcker av det, säger hon.
Enligt Reyhaneh Ahangaran har det också skett en förskjutning i vem böcker och information riktar sig till.
– Det har alltid funnits många böcker riktade till föräldrar. Att det går via föräldrar är en tradition, men mina böcker handlar om att vuxna och barn ska hitta ett gemensamt språk kring känslor.

”Mina böcker handlar om att vuxna och barn ska hitta ett gemensamt språk kring känslor.”

Viktig skyddsfaktor
Forskning har visat att ett barns förmåga att uttrycka sina känslor är en viktig skyddsfaktor för framtida psykisk ohälsa.
– Det har över huvud taget blivit mindre tabu med psykisk ohälsa. Det började med vuxna och tagit sig ner i åldrarna. En del är rädda för att väcka den björn som sover genom att börja prata om jobbiga saker med barn, men barn går redan med mycket tankar om tuffa grejer.
Dock ser Reyhaneh Ahangaran en viss risk med att tröskeln för att vara öppen med och söka hjälp för psykisk ohälsa filas ner.
– Vissa föräldrar har en tendens att psykiatrisera eller att göra en väldigt stor grej av negativa känslor som bara är en naturlig del av livet; det ingår att vara ledsen ibland. Vissa kan då bli handfallna och ta hjälp för snabbt, vilket kan signalera till barnen att det är allvarligt. Istället hade det kanske räckt med fler och längre samtal mellan barn och förälder.

Läsa böcker
Enligt Reyhaneh Ahangaran finns ingen nedre åldersgräns för när ett barn kan få professionell hjälp för sina känslor.
– Ju yngre barnen är desto mer jobbar man via de vuxna som är runt barnet. Det kan vara svårt att jobba direkt med yngre barn, då det inte ger så stor effekt alla gånger. Att komma till BUP och prata med en psykolog en timme i veckan blir så isolerat från resten av livet, och ju yngre man är desto svårare har man att överföra kunskapen till livet utanför. Föräldrar kan göra många saker hemma för att få barn att prata om känslor, till exempel läsa böcker med sina barn och prata om karaktärer och deras känslor, och i förlängningen också barnets.