Så möter vi barn på flykt

Sophie Arnö arbetar som Tema-redaktör på DN parallellt med sin privatpraktik och var under tio år chefredaktör för Rädda Barnens tidning ”Barn”.
– Det arbetet har fört mig ut över hela världen längs med flyktvägarna, och det jag sett och mött när jag följt de här barnen mitt i steget har gjort att jag också som psykolog blivit extra intresserad av trauma, säger hon.
I ”Barn på flykt – modernt krisstöd och traumamedvetet möte” varvas reportage med psykologisk forskning, och barnen barnen själva får komma till tals.
– Något som är viktigt att ha med sig är att alla barn som varit på flykt inte har blivit traumatiserade. Ibland pratas det som om alla blivit det, men en del har helt normala reaktioner på en påfrestande situation och återhämtar sig. Vi måste lära oss att skilja på vad som är patologiskt och inte, säger Sophie Arnö.

Barn inte bara sin flykt
Hennes viktigaste råd till psykologer som träffar barn på flykt är att inte glömma bort att leta efter barnens resurser, kapacitet och drömmar.
– Barnen är ju inte bara sin flykt, så ibland när de hamnar i kris kan det vara svårt att veta om det beror på flykten eller om det handlar om helt vanlig tonårsutveckling.
Sophie Arnö har haft tillfälle att fråga många barn hur de upplevt mottagandet i Sverige.
– Det är en sak som går igen; att det är jobbigt att bara bli sedd som ett offer, att det inte är någon som frågar om andra saker än det som är direkt relaterat till flykten.

Yttre stabilitet
En stor påfrestning för barn som varit på flykt är enligt Sophie Arnö brist på yttre stabilitet.
– Många får flytta mellan olika boenden och vänta länge på besked om de får stanna eller inte. Då är det svårt att som psykolog gå in i en regelrätt behandling, man behöver kartlägga hur ungdomens yttre förutsättningar ser ut. Psykologutbildningarna lär ut mycket om trauma och stress men vi får inte glömma bort att också se till kontexten som patienten lever i.
Enligt siffror från Migrationsverket sökte 8 507 barn asyl i Sverige under förra året.