Biblioterapi – en vetenskaplig knäckfråga
För några år sedan var begreppet biblioterapi nästan helt okänt i Sverige, och kom in i Nationalencyklopedin först 2013.
– I USA har biblioterapin varit en mer eller mindre etablerad behandlingsform i omkring hundra år, där intresserar man sig gärna för alternativa terapiformer. I Sverige finns en större misstänksamhet, säger Cecilia Pettersson.
Att det finns olika begreppsdefinitioner och stridigheter om hur biblioterapi ska användas kan vara en delförklaring till att det ännu är relativt okänt i Sverige.
– Biblioterapi är läsning i syfte att främja hälsa och välbefinnande, sen har det funnits tradition inom forskning att använda det i psykologi och psykoterapi. Den första avhandlingen som skrevs 1950 i USA tog begrepp från psykoanalysen och etablerade dem inom biblioterapin. Sedan dess har biblioterapin haft en psykoterapeutisk slagsida.
Svårt att mäta
En knäckfråga för biblioterapins framtid i Sverige tror Cecilia Petterson är vilken syn som finns på forskningen, om det kräver evidens.
– Det är mycket som inte låter sig mätas. Ska biblioterapi bli en behandlingsmetod som får en plats i svensk vård måste man värdera kvalitativ forskning. I nuläget finns kvantitativ forskning som till exempel använder mängden sidor som man läst som ett mått på om det varit lyckat eller inte, och då missar man helt det som biblioterapin är.
Nytt tvärvetenskapligt projekt
Cecilia Petterssons studie ”Kvinnors erfarenheter av skönlitterär läsning under tiden som sjukskriven” visade bland annat att läsningen hade en positiv effekt på kvinnornas mående.
– Det var flera som sa att det här med att läsa mycket, det fungerar inte alls – så fort de började tänka i prestationstermer blev det en låsning. Men när läsningen fick ta den tid den ville blev det mycket meningsfullt. Sådant kan inte fångas upp i en studie som mäter antal sidor.
Nu är Cecilia Pettersson aktuell med ett nytt projekt, där biblioterapins inverkan på kvinnor med psykisk ohälsa efter förlossning ska undersökas. Studien är en del av Vetenskapsrådsfinansierade projektet ”Mamma hursomhelst. Litterära, vårdrelaterade och mediala berättelser”.
